Midsommar, denna alltigenom svenska högtid, är för mig synonymt med ljusa nätter, doften av nyklippt gräs och framför allt, blommor i överflöd. Från den ståtliga midsommarstången till de finaste kransarna i håret och de mytomspunna sju sorterna under kudden, är det blommorna som väver samman traditionerna och skapar den där alldeles speciella magin. Följ med mig när vi utforskar de blommande sederna som gör midsommar till en av våra mest älskade högtider, fylld av glädje, gemenskap och en stark koppling till naturens skönhet och kraft.
Midsommarstången, eller majstången som den också kallas, är kanske den mest ikoniska symbolen för svensk midsommar. Denna tradition, att resa en lövad och blomsterprydd stång, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltiden, troligen från 1300- eller 1400-talet, och tros ha kommit till oss från Tyskland. Ordet ”maja” betyder just att smycka med löv eller grönska, och ursprungligen var det precis vad man gjorde, klädde stången i grönt som ett tecken på naturens återkomst och sommarens frodighet. De första dokumenterade avbildningarna av midsommarstänger i Sverige återfinns från sent 1600-tal, men traditionen är sannolikt äldre än så. Från början var det ofta en enklare, enbart lövad stång. Under tidigt 1800-tal började den dock alltmer likna det lövade kors med kransar hängande från tvärslån som vi är vana vid idag, en utveckling som särskilt tog fart inom medelklassen. Även om moderna tolkningar ibland vill se stången som en fallossymbol, menar forskare vid bland annat Nordiska museet att det inte finns några vetenskapliga belägg för en sådan uråldrig fruktbarhetsdyrkan. Istället handlar symboliken snarare om hoppet om en god skörd och växtlighet, ett sätt för bondesamhällets människor att med magins hjälp försöka bemästra en osäker tillvaro. Stångens utseende har varierat över landet och genom tiderna; i norra Bohuslän kunde majstången till och med föreställa en kvinna, dekorerad med en blomsterkrona och blomstergirlanger, medan man i södra Bohuslän ofta reste en stång formad som ett kors. Under 1900-talet, med hembygdsrörelsens framväxt, standardiserades stängernas utseende och blev mer lika över landet. Att klä stången är en gemensam aktivitet som ofta inleder midsommarfirandet, där både vuxna och barn hjälps åt att binda björkris och blommor runt stommen, en stund fylld av förväntan och skaparglädje.
Midsommarnatten har i svensk folktro alltid ansetts vara en av årets mest magiska. Det var en tid då naturen fylldes av övernaturliga krafter och gränsen mellan vår värld och det övernaturliga sades vara som tunnast. Läkeväxter ansågs vara extra kraftfulla och samlades därför in just denna natt. En av de mest seglivade och älskade traditionerna, som många av oss nog provat på som barn, är att plocka sju, eller ibland nio, sorters blommor för att lägga under huvudkudden. Ojämna tal som sju och nio ansågs vara magiska och förekommer i flera midsommarriter. Enligt folktron skulle man då drömma om sin tillkommande, men spådomarna kunde också handla om hur skörden skulle bli eller om hälsan. Ritualen kring plockandet var viktig; blommorna skulle helst plockas under tystnad, då prat ansågs bryta förtrollningen. Vissa traditioner föreskrev att blommorna skulle plockas på lika många gårdars ägor som antalet sorter, att alla blommor skulle ha namn som började på samma bokstav, eller att insamlingen skulle ske mellan solnedgång och midnatt. Ibland ingick även att klättra över lika många gärdsgårdar som antalet blommor man plockat. Det fanns inga strikta regler för exakt vilka blommor som skulle väljas, men de skulle vara av olika sorter, då man trodde att varje blomma bar på en unik kraft. Titta bara på denna bild, en sådan härlig samling av sommarblommor, som gula prästkragar, lila tistlar och blåklint, skulle vara perfekt för en midsommarbukett.
Historiskt sett kan till exempel nattviol (Platanthera bifolia/chlorantha), en orkidé som doftar starkt under midsommarnatten, ha varit en given blomma i dessa buketter, då den var vanlig på dåtidens slåtterängar och ansågs ha särskilt starka magiska egenskaper kopplade till kärlek. Idag är dock alla Sveriges orkidéer fridlysta, och det är viktigare än någonsin att vi värnar om vår vilda flora. När vi plockar blommor till midsommar, vare sig det är till kransen eller under kudden, bör vi vara medvetna om vilka arter vi väljer. Världsnaturfonden WWF uppmärksammar vikten av att undvika invasiva arter som blomsterlupin (som binder kväve och missgynnar ängsblommor), jätteloka (vars saft kan ge brännskador) och parkslide (som skadar infrastruktur), och istället välja inhemska arter som prästkrage, liten blåklocka (Sveriges nationalblomma), rödklöver, blåklint, smörblomma och midsommarblomster (skogsnäva), vilka gynnar den biologiska mångfalden och våra viktiga pollinatörer. Att hitta de traditionella ängsblommorna kan vara en utmaning idag, då förändrad markanvändning, igenväxning och övergödning har minskat deras livsrum, något som forskning.se belyser. Så låt oss njuta av blomsterprakten med omsorg och kunskap, så att även framtida generationer kan uppleva midsommarnattens blommande magi.
Att bära en blomsterkrans i håret är en djupt rotad midsommartradition, särskilt vanlig bland barn och kvinnor, men jag ser allt oftare även män som stolt bär en krans. Det är en sed som för mig verkligen symboliserar sommarens ankomst och festligheterna. Förr i tiden fanns det till och med så kallade kransgillen, där par valdes ut, bar kransar och dansade tillsammans. En flicka kunde också binda en krans till en pojke som ett tecken på samhörighet och tillgivenhet. Kransarna binds traditionellt med björkris eller en diskret ståltråd som bas, som sedan dekoreras rikligt med de vackraste vilda blommor och blad som försommaren har att erbjuda. Prästkragar, blåklint, smörblommor och Midsommarblomster (skogsnäva, Geranium sylvaticum L.) är klassiker som ofta syns i kransarna, men det är egentligen bara fantasin och tillgången på blommor som sätter gränser. Jag minns själv hur jag som liten flicka spenderade timmar med att plocka blommor och med stor koncentration försökte binda min egen, ofta lite sneda men alltid lika älskade, midsommarkrans. Bilden här visar tydligt den kulturella betydelsen, med människor i traditionella dräkter som stolt bär sina blomsterkransar, ofta gjorda av prästkragar och andra vilda blommor.
Det är en fin tradition att föra vidare, och ett underbart sätt att knyta an till naturen och de gamla sederna. Att skapa sin egen krans är en meditativ och glädjefylld sysselsättning som verkligen sätter stämningen för firandet. Det är också ett tillfälle att lära sig mer om de olika blommorna, deras namn och kanske till och med deras symbolik. En välgjord krans är inte bara vacker att se på, den bär också på en känsla av sommarens essens och den glädje som midsommar för med sig.
Ingen midsommar utan dans och lekar kring den lövade stången! Denna del av firandet, som verkligen fick fäste under 1900-talet, är för många höjdpunkten på dagen. Dansen kring midsommarstången har troligen förekommit sedan 1800-talet, men det var först på 1920-talet, i samband med att sångböcker gavs ut, som sånglekarna verkligen slog igenom. Den kanske mest kända och älskade, eller för vissa fruktade, är ”Små grodorna”. Melodin sägs härstamma från en nidvisa som brittiska soldater sjöng om sina franska fiender under Napoleonkrigen, och sången publicerades i Sverige första gången 1922. I Sverige kom den att förknippas med midsommar och den lustiga dansen där vi imiterar grodor. Ringlekar och långdanser är också vanliga inslag, och ofta spelas det traditionell folkmusik som lockar både stora och små att delta. Men midsommarfesten innehåller ofta mer än bara dans. Traditionella lekar som säcklöpning, stövelkastning och ägglöpning är populära, särskilt om man arrangerar en femkamp för att höja stämningen ytterligare. För den som vill ha inspiration till både klassiska och nya Midsommarlekar som verkligen förhöjer feststämningen finns det idag många roliga och värdefulla alternativ att upptäcka, som passar alla åldrar och sällskap och garanterar en lyckad fest. Kubb, ett populärt svenskt kastspel med träpjäser, är ett annat spel som blivit en modern klassiker på många midsommarfiranden. Och mitt i all denna glädje och aktivitet spelar förstås maten en central roll: färskpotatis med dill, olika sorters sill, gräddfil, gräslök, och såklart de söta, svenska jordgubbarna till efterrätt, ofta ackompanjerat av snaps och glada snapsvisor. Det är denna kombination av rörelse, skratt, gemenskap och god mat som gör midsommarlekarna till ett så kärt inslag i firandet.
Midsommarfirandet, så som vi känner det idag, är en fascinerande blandning av uråldriga riter och nyare påfund. Ursprungligen var midsommardagen, den 24 juni, en kyrkohögtid tillägnad Johannes Döparen, och kopplingen till bibliska berättelser är tydligare i våra grannländer som kallar dagen S:t Hans dag. Till Sverige kom firandet sannolikt från Tyskland i samband med kristnandet, men den religiösa innebörden har med tiden tonats ned. Istället har fokus alltmer hamnat på firandet av sommarsolståndet, ljuset och naturens överflöd, precis som i de förkristna traditionerna. Historiska Media beskriver hur dagens firande är en mix av bondesamhällets sommarfester och kyrkliga influenser. Hembygdsrörelsens framväxt under 1900-talet bidrog också till att standardisera och popularisera många av de traditioner vi idag ser som självklara, som utformningen av midsommarstången. Sedan 1953 infaller midsommarafton alltid på en fredag mellan den 20 och 26 juni (tidigare 19-25 juni beroende på källa, men det viktiga är att det är en fredag), en förändring som gjordes bland annat för att bättre passa arbetsveckan och industrisemestern, vilket ytterligare har cementerat högtidens roll som en start på sommarledigheten för många. Trots att traditioner ständigt utvecklas, kanske plockar vi inte blommor under kudden med samma trosvisshet som förr, och kanske har nya lekar och maträtter letat sig in i firandet, så är kärnan densamma. Det handlar om gemenskap, glädje, och en djup uppskattning för den svenska sommaren i all sin prakt. Genom att fortsätta binda våra kransar, resa vår stång och dansa våra lekar, håller vi inte bara liv i ett vackert kulturarv, utan skapar också nya minnen och traditioner för kommande generationer. Midsommar är och förblir en högtid som ständigt blommar på nytt, en påminnelse om naturens cykler och den okuvliga livsglädje som spirar när sommaren står i sin fullaste prakt.
Kategorier och taggar
In Inomhusväxter